Varför har så många utvecklare en gummianka på sitt skrivbord? Och vad är det för jäkla tankehattar UX-designers tjatar om att man ska ha på sig? Den gemensamma nämnaren är i alla fall att de båda är tekniker som kan användas för att tänka högt. Jag går vidare in på varför de fungerar så bra.

Jag snubblade över metoden rubber duck debugging när jag sökte inspiration bland artiklar på webben. Inte nog med att jag äntligen förstod varför så många utvecklare är utrustade med en gummianka, det fick mig även att fundera kring varför saker blir så tydliga när man verbaliserar dem. Det var inte svårt att hitta  metoder inom både UX-design och copywriting med liknande koncept. Häng med för en genomgång!

Smidigare utveckling och felsökning

Utvecklare sitter ofta med komplexa problem vars lösning översätts till ett annat språk. Eftersom det kräver ett intensivt fokus är det inte konstigt om det blir fel ibland. För att inte stoppa upp arbetsflödet finns flera tekniker som hjälper utvecklare att felsöka sin kod. Parprogrammering och rubber duck debugging är två av dem.

Parprogrammering

Parprogrammering används ofta inom agil mjukvaruutveckling och går ut på att två utvecklare skriver koden tillsammans. Den ena skriver kod samtidigt som den andra läser igenom koden för att se så den gör vad den är tänkt att göra. De båda utvecklarna byter sedan roller med jämna mellanrum.

Metoden är populär bland utvecklare eftersom det gör dem mer säkra på att arbetet är korrekt. Däremot är det kostsamt eftersom fler mantimmar behövs, och kräver att en annan person finns tillgänglig.

Parprogrammering har visat sig vara en effektiv metod för att skriva bättre kod. Foto: Alvaro Reyes on Unsplash

Rubber duck debugging

Har det hänt dig att du kört fast med något och inte förstår hur du ska ta dig vidare? Har det hänt att du bett en kollega om hjälp men sedan kommit på lösningen själv medan du förklarat problemet? Har lösningen ofta varit så frustrerande enkel att du ångrat att du frågade din kollega över huvud taget?

Du är inte ensam. Det är av just denna anledning som rubber duck debugging uppkommit.

Idén är enkel - en gummianka placeras på utvecklarens skrivbord. När utvecklaren kört fast i koden går hen igenom den med en fysisk gummianka. Genom att läsa igenom koden rad för rad och förklara den kommer utvecklaren ofta fram till var problemet ligger - utan att behöva "skämma ut sig" inför en kollega eller känna sig i vägen.

Du behöver inte ens köpa en gummianka - det finns digitala varianter som fungerar lika bra!


Utförligare research och genomtänkta beslut inom UX-design

Designers kan också dra nytta av att tänka högt, men på lite andra sätt. Eftersom UX-design är utforskande är det inte alls särskilt konstigt att det hjälper att tänka högt, både för användarna som är involverade men också för designern själv.

Bättre förståelse under användningstest

Att tänka högt är särskilt viktigt inom användningstest eftersom det ger en bättre bild av hur testpersonen tänker och resonerar. Det finns helt klart en god anledning till att användbarhetsgurun Jakob Nielsen kallar det the number 1 usability tool!

Ett användningstest ger bra feedback kring huruvida prototypen går att förstå eller inte, men enbart testet ger inte mycket förståelse för varför det är så. När du ber testpersonen tänka högt får du möjlighet att kika "under huven" - plötsligt kan du förstå anledningen till varför en uppgift var enkel att utföra, medan en annan fick testpersonen att nästan slita håret av sig i frustration. 

Det kan kännas lite ovant att tänka högt, så därför behöver man ibland påminna testpersonen för att få ta del av dennes tankeprocess. 

Anta olika perspektiv med tankehattar

En annan vanlig teknik bland designers är de olika hattar som går att ta på sig. Nej, inga fysiska hattar krävs, detta är endast fiktiva hattar som symboliserar olika perspektiv man kan anta.

Varför är detta en bra teknik? För att vi lätt fastnar i ett och samma tankesätt. En person med ett positivt synsätt kanske missar potentiella nackdelar med den där produktidén, medan en som är benägen att enbart ser risker aldrig riktigt kommer till skott. Att ta på sig tankehattar som var och en representerar olika perspektiv hjälper oss att lyfta blicken, vilket ger en bättre förståelse för problem och möjligheter.

De 6 tankehattarna är ursprungligen en teknik framtagen av Edward de Bono, och består av följande:

  • Vit hatt - representerar information och fakta. Vad säger datan?
  • Röd hatt - representerar intuition och känslor, som inte behöver motiveras. Här får magkänslan styra!
  • Svart hatt - representerar risker, hot och hinder. Vad skulle kunna gå fel?
  • Gul hatt - representerar positiva möjligheter. Vad skulle kunna gå rätt?
  • Grön hatt - representerar det kreativa och används för alternativa förslag och nya lösningar. Hur kan vi lösa problemet?
  • Blå hatt - representerar process, eller "tänkandet om tänkandet". Den sammanfattar, drar slutsatser och fattar beslut. Hur går vi vidare?

Tankehattarna kan dels användas på en grupp människor, där de olika hattarna tydliggör vilka roller var och en har. Det är rekommenderat att man byter hattar emellanåt. Men de kan även användas för mindre grupper eller t.om. på team om endast en person.

Att ta på sig olika hattar är ett sätt att anta olika perspektiv, vilket ger en bättre bild av situationen. Foto: Sahil Pandita on Unsplash

Rubber duck UX debugging..?

Att tänka högt fungerar också väldigt bra under praktiskt designarbete. Det är ingen slump att whiteboards blivit ett så omtyckt verktyg under workshops - man ser ju direkt vad de andra menar!

För min egen del hjälper det mig mycket att gå igenom designlösningarna och öva på att presentera dem för någon annan. Frågan "varför?" är min ständiga följeslagare - varför har jag valt att använda just den färgen eller formen och varför är det objektet placerat just där? Genom att gå igenom dessa frågor får jag en möjlighet att se designen ur någon annans perspektiv och ifrågasätta mitt arbete på en annan nivå.

Ed Lea har skrivit en intressant artikel om hur rubber duck debugging kan appliceras på UX-designprocessen. Han menar att man, genom att ständigt återgå till kontexten och vad syftet med designförslaget är, kan se var problemen ligger.

Älskade whiteboards

Ett verktyg som varje UX-designer bör ha tillgång till är en klassisk whiteboard. Visst kan ett designverktyg också fungera, men inget är så intuitivt som en whiteboard. Det är inte bara ett bra sätt att uppmuntra till samarbete och få flera att känna sig involverade under designprocessen. Det är också ett utmärkt sätt att visualisera sina tankar!

Läs gärna Luksaz Lysakowskis artikel för att ta del av fler fördelar med whiteboards.

Whiteboards är ett suveränt sätt att visualisera sina tankar, både för sig själv och för andra. Foto: Kaleidico on Unsplash

Skapa bättre UX-copy och content

Sist men inte minst finns det fördelar med att tänka högt även för personer som arbetar med text.

Läsa högt

Vid skapande av UX-copy och content är det lättare att upptäckta vad som behöver skrivas om när man läser texten högt för sig själv. Det är en smidig teknik för att upptäcka meningar som är för långa och ord som är för krångliga. Copywritern Mattias Åkerberg lyfter det som en teknik för att göra texten lättare att läsa.

Varför ska man tänka högt?

Under tiden du designar, kodar eller skriver tar du en massa omedvetna val baserat på tidigare erfarenhet och kunskap. Det är sådana val som bidrar till att du plötsligt har en lösning som inte fungerar utan att du vet varför.

Att tala högt tvingar oss att sakta ner och att vara mer konkret i sina förklaringar. När vi förklarar för någon som inte har samma kunskap som oss själva får vi möjlighet att kliva ur vår egen expertis. Där är det lättare att se de detaljer som vi annars missar. 

"Insights are often found by simply describing the problem aloud." 

Så, testa dig fram. Oavsett om du verkligen tänker högt så andra hör det eller om du hör monologen i huvudet kan du definitivt dra nytta av det. Och var inte rädd för att testa de olika metoderna på olika saker! Själv kan jag intyga att konceptet för parprogrammering fungerade fint när jag och Samantha lärde oss använda actions i Illustrator under en kompetensdag. :)


Toppbild: JOSHUA COLEMAN on Unsplash